#9 Människa först, AI sen - Therese Hultengren

Christian: Det som jag tycker är fantastiskt kul idag är att vi har vår första kvinna med oss i podden. Jag älskar det. Och det är så bra för att få någon form av balans här, eller hur? Och då tänker jag att vi kan ju snacka om vad balans faktiskt är för henne också.

Viktor: Men hon är ju inte här i egenskapen av kvinna.

Christian: Nej, nej, nej.

Viktor: Hon är en av våra bästa ambassadörer, precis som du är.

Christian: Precis, och det är ju det som är så jävla bra, att vi nu kan få med Therese i det här. Och du är ju så jävla grym på det du gör. Jag tänkte att det vore roligt att berätta en liten story: din resa och vad du faktiskt gör idag. Vi börjar där också.

Therese: Ska jag berätta min story?

Christian: Nej, det borde du inte göra. Jag tänkte på dina barfotaskor. Vi snackar barfotaskor idag.

Therese: Ja, det gjorde vi. Och du har inte ens nämnt att jag faktiskt har skor på mig idag.

Christian: Det är så. Det är första gången jag ser dig med skor. Ja, det är så. Men det är intressant. Det gäller att kurera fötterna ibland. Apropå balans och så vidare. Vad gör du när du inte är här då?

Therese: Ja, vad gör jag? Ganska många saker. Jag tränar ganska mycket.

Christian: Jag ser det, för det är bra biceps härifrån.

Therese: Men vet du vad? Jag har insett att förr i tiden körde jag väldigt mycket på gym. Nu gör jag någonting nästan varje dag på morgonen, och det kan vara allt från fem minuter till... Men min hemlighet är att göra någonting varje dag. Det var någon som sa det: den bästa träningen är den som blir av. Och jag har insett att det räcker med väldigt lite, att hålla igång kroppen, hålla igång någon form av rörelse.

Christian: En fråga bara. Är inte det jäkligt skönt att landa till det?

Therese: Superskönt är det. Det tar ju också bort... Man lägger mycket stress på det. Man ska få till träning, man måste göra det här. Det blir mycket måsten och planering kring det. Det här har jag jobbat med under många år: vad är enklast, vad är bäst, vad blir en bra rutin? Då är det på morgonen. Det är det första jag gör när jag vaknar. Där funkar det bäst. Annars går dagen och så kommer det andra saker emellan, alla härliga människor och härliga samtal som dyker upp. Så morgonen är alltid... Det har jag insett är den bästa stunden.

Christian: Själv då? Hur har du det med dina träningsskador idag?

Viktor: Ja, jag har ju en sån här morgon[otydligt]. Det kan bli nästa stående grej på hubben: fredagsmorgonträning klockan nio, liksom.

Therese: Jag tror också det. Och träna tillsammans är mycket roligare.

Christian: Precis, och där har vi ju en del av vår hälsa, eller hur? Och nu i de här dagarna pratas det väldigt mycket om longevity, som jag tror att många har hört talas om. Vad är det då? Innan hette det biohacking, nu har de ändrat namnet till longevity. Det är faktiskt samma sak. Och det började ju i Silicon Valley faktiskt, när det begav sig, när det gäller biohacking och sen longevity-spåret. Och då såg jag faktiskt att de ska ha ett longevity-hackathon och föreläsningar uppe i Stockholm nu. Så det kommer någon här som har en idé om att vi ska ha det här på ai:gothenburg, apropå hälsa och så vidare.

Therese: Och det där är intressant, för man pratar mycket om longevity. Jag följer någon, jag kommer inte ihåg vad han heter, han är en sån här crazy på att göra allt... Bryan Johnson.

Viktor: Ja, exakt. Ja, crazy guru. Sjuka saker. Vampyren. [otydligt]

Therese: Men det är ju jättemycket det här med vad han gör med sin kropp och så. Det har jag börjat fundera på: vad gör han med sitt sinne, sin själ, och det här att ha ett syfte i livet, som man ändå ser har ganska stor inverkan på hur vi mår och hur länge vi lever. Jag har inte sett att han har gått in i det området så mycket, så det tycker jag är intressant. Vad är din spaning då?

Viktor: Vem är du [otydligt]?

Therese: Vem är jag? Bra fråga. En gammal IT-konsult, tänkte jag säga. Jag kommer från IT-världen, 16 år som managementkonsult, blev utbränd för två år sedan för andra gången och sa att det här är inte hållbart, jag måste ta hand om mig själv. Så jag har gjort en, vad brukar man kalla det, inre och yttre resa, levt som nomad, volontär, hittat massa verktyg för att må bättre som människa. Jag kommer tillbaka hit och nu vill jag på något sätt brygga de två värdena. Man går in lite i det spirituella kanske, hittar styrka i... att se någonting större, och sen komma tillbaka hit och känna att shit, här finns det mycket att göra. Vi har en arbetsmiljö som kanske inte alltid stöttar oss människor att må så bra. Det är väl lite det jag... Eller egentligen så här: jag vill ju förändra världen. Jag har en vision om en bättre värld där människor faktiskt mår bra med det de gör.

Christian: Jag har en fråga till dig. Det här är ganska intressant faktiskt. Jag älskar ju den resan som du har gjort. Och i och med den resan som du nu är på, du är ju på resor hela tiden, då tänker jag så här: hur svårt är det för dig att inte revertera tillbaka till den du en gång var?

Therese: Bra fråga. När jag kom tillbaka... jag var ju ute och reste, jag var nomad i ett och ett halvt år. Och då är det väldigt lätt på något sätt att lämna det gamla bakom sig, för allting är nytt hela tiden, nya miljöer, nya människor. Så när jag kom tillbaka nu i mars, tillbaka till min lägenhet, tillbaka till det här, så tog det ganska lång tid. Först gick jag ner ganska djupt i någon form av depression, det var tufft att vara tillbaka. Framför allt, du vet, jag kom hem och ville träffa alla vänner och gamla kollegor, och alla var upptagna och stressade på jobbet. Så det kändes nästan lite hopplöst ett tag. Men jag tror att det är naturligt att varje gång vi går in i en förändring så blir det en liten dipp. Det skakar om lite grann innan vi börjar landa i någonting. Så när jag började landa ett tag senare, så började jag se möjligheter i stället. Det finns ju massa fantastiska människor och möjligheter. Så det handlar mer om att plocka ihop dem, att titta på dem. Vad gör vi bra idag? Hur kan vi göra mer av det som redan funkar? Och vad är det sen som vi kan börja plocka bort som inte funkar så bra?

Viktor: Jag tänker så här: då ska vi försöka gräva ner lite i dina verktyg och varför du landade här, och vad vi kan göra för call to action då, vi som tittar på det här eller är här på hubben eller hänger med dig. Så vad vill du börja med?

Therese: Jag vet inte, ställ en fråga.

Viktor: Men hur hamnade du här då, på ai:gothenburg?

Therese: Ja, bra fråga. [otydligt] Jag gillar ju... jag började använda AI för något år sedan, så det är ganska nytt för mig. Jag kommer från IT-världen och tycker att allt är intressant, så det har varit en bra kompanjon på resan på många sätt. Och så såg jag något event med Lovable som ni hade här på hubben och tyckte att det här låter skitintressant. Vi hade redan börjat titta lite på Lovable och bygga lösningar kopplat kanske mer till det spirituella, göra egna saker. Så då kom jag hit och kände att fasen, det här med community, för det är något jag har upplevt, jag har levt i community. Det finns så otroligt mycket att hämta där. Det känns mer naturligt att vara med bland människor, det är så jag vill leva, det är så jag vill vara. Så började jag känna att här finns det härliga människor, det börjar hända någonting, människor vill. Du pratade mycket, Viktor, om hur vi kan hjälpa varandra, hur vi kan stötta varandra, hur vi gör någonting bra. Vi har så mycket styrka nu med AI, hur kan vi göra bra grejer för samhället? Det här känns ju fantastiskt. Det är ju där jag vill vara, där man tänker på det sättet. Vad kan vi göra för människorna där ute, i ett samhälle där vi också lever såklart.

Viktor: Du plockar ju upp den bollen direkt också, där och då, och börjar engagera dig och komma hit oftare och erbjuda hjälp och vara väldigt generös med din tid och din energi. Och du är ju nu en av våra vassaste ambassadörer och hjälper till, och det är ju därför du sitter här idag också. Men det är också roligt att ni kom in på samma event då.

Therese: Ja det var första gången vi var här.

Christian: Nu är det samma grej som jag hade förra veckan. Jag har ju fortfarande inte lärt mig att stänga av ljudet i mina glasögon. Så nu berättar de precis som att vi skulle ha poddinspelning.

Viktor: Så när du zonar ut nu, så är det inte för att du inte är konstig, det är för att du har lyssnat på någon annan.

Christian: Ja, men jag försökte fokusera här. Jag gillar hur bryggan här spelade in mig samtidigt som jag hade utmaningar. Men det är ju en tjej eller något som pratar med mig här, så jag vet inte om jag har någon form av assistent där. Tillbaka till Therese. Nej, men jag tänker så här: den här känslan som du har, den energin som du ger, att skapa, det ligger mycket i det som vi har pratat så mycket om. Vi ger av oss själva, och så hittar vi förhoppningsvis människor som potentiellt vill samma saker som vi själva vill. Och kompletterande saker. Så är det ju. Det är jättebra, för vi är alla olika. Jag tänker att när vi gör det så träffar vi ganska mycket människor där ute som: ja, men fan vilken himla grej, ja, det är klart vi ska göra det här! Och går igång väldigt, väldigt mycket. Men min erfarenhet är att det är väldigt, väldigt få av de här människorna som faktiskt levererar på det de säger. Jag vet inte, känns det igen? För vi ser det här och massa saker och så vidare. Och så träffar vi människor som: ja, vilken jävla grej! För det kan vara lätt att få igång folk, genom att man själv kanske entusiasmerar folk. Och så säger folk en hel del saker: ja, det är klart vi gör det här och det här och det här. Och så blir det inte så jävla mycket gjort ändå.

Viktor: Man kommer frågan ifrån, att alla är så upptagna i sina liv? Man vill göra mer grejer än man orkar eller kan.

Christian: Jag tror att... kanske inte alla, men väldigt många människor vill hjälpa andra människor. Och så vill de hjälpa alla människor, och så blir det inte gjort någonting. Jag tar mig själv som exempel. När jag var yngre, mycket yngre, så sa jag ja till tio personer: klart jag ska hjälpa, jag vill hjälpa. Men jag levererade på tre. Vad är förtroendet då hos de andra sju? Så det är ju någonting, apropå resan som vi pratade om, att revertera tillbaka till den vi en gång kanske var. Det är någonting som jag jobbar med hela tiden, för att jag ska leverera på det jag säger. Och kan jag inte leverera på det jag säger, så är jag väldigt snabb med att säga: vet du vad, jag fuckar upp här, jag ber om ursäkt för det. Men med det sagt så är det nio av tio i alla fall numera, i stället för tre av tio. Det här är mycket om min resa då. Och jag tror att en hel del människor kan behöva göra den här resan själva för att bygga förtroendet ännu starkare, och framför allt förtroendet för sig själva. För det är ju där allting börjar, liksom.

Therese: Ja, när vi pratar om det så tänker jag mycket på att, som du sa, jag tror också att vi människor vill hjälpa. Det är naturligt för oss att vi bor i ett community igen. Vi har människor runt omkring oss. Sen är det också så att den här viljan finns, och energin kanske är väldigt stark, men sen har vi så mycket annat i livet. Och en viktig sak är att hitta sin egen balans. Hur mycket energi har jag att ge till andra? Att kunna säga nej, att sätta gränser, det är något som vi inte får öva på. Vi får ju inte lära oss det. Vi brukar prata mycket om skolan: vad får vi egentligen lära oss när det handlar om livet? Lyssna inåt. Det var ju där allting började för mig. När jag började lyssna på min kropp och lyssna på mig: hur mår jag egentligen? Hur mycket energi har jag att ge? Vad behöver jag i allt det här? För det är väldigt lätt att hjälpa andra. Då behöver du inte lyssna inåt. Det har vi inte riktigt tid till. Det var min upplevelse av mig själv: jag lyssnade aldrig på mig själv. Det är mycket lättare att hjälpa andra där ute, för det ser jag tydligt att det behövs. Så att bara börja där, att börja lyssna och känna att nu har inte jag mer energi. Sen har det varit en ganska lång resa för mig att kunna säga nej också. Det är ju heller ingenting vi övar mycket på.

Viktor: Men det här hänger ju någonstans ihop med om du har mycket på jobbet, eller om du är stressad av AI. Du blir en AI-vampyr, som vi kanske blir ibland, sitter på nätterna och har svårt att släppa nästa loop. Eller... Men mycket handlar ju om att om inte du tar hand om dig själv, om inte du har energi att ge så kommer allting krascha. Du kommer inte kunna leverera på jobbet, du kommer inte kunna leverera med familjen eller dina vänner. Och så har du någonstans en nedgående spiral istället som leder till utbrändhet och massa tråkigheter och sådana skit. Så att säga nej blir ju den viktigaste grejen för att kunna leverera dina nio av tio grejer med förtroende. Eller för att kunna hålla din morgonrutin och faktiskt orka att göra de där vad du nu gör på morgonen. En armhävning eller en liten runda runt huset, vad man nu gör. Har du något verktyg för att bryta loopen, så att imorgon blir en bättre dag, en spiral uppåt? Om du sitter med någon av de här.

Therese: Jag tror att det vi har tappat väldigt mycket är reflektion. Att börja med reflektion. Och vad jag menar med det är att ställa frågor till sig själv. Så på morgonen när jag vaknar, eller efter min träning då, för det är det första jag gör, så sätter jag mig ner. Man kan kalla det meditation eller reflektion, eller bara sitta med sig själv och ställa sig frågan: hur mår jag idag? Vad behöver jag idag? Hur är min energi idag? Och nu bygger jag ju upp ett AI-stöd till det här, som hjälper mig att komma ihåg och reflektera. Så både på morgonen, för att känna in hur mycket jag har att ge idag, men sen också på kvällarna, för att titta på: okej, men hur gick den här dagen? Vad vill jag justera till nästa gång? Vi är alla olika, vi behöver alla olika saker. Så därför är reflektionen mycket viktigare än att hitta det perfekta verktyget. Det finns ingen lösning som passar alla. Utan om vi börjar med reflektionen: vad behöver jag? Hur gick det här? Vad kan jag justera? Det är lite som att ta rodret över sitt eget skepp. Jag har ju pratat med dig lite om att jag har lagt upp min vecka utifrån att, ja men, jag vet att fredagar är ju hubbens dag. Då vill jag inte ha några möten, för jag vet att det kommer fantastiska människor på plats. Jag vill ha tid att prata med dem jag vill prata med, så då vill jag inte ha några möten som ska avbryta det. Så det är lite som ett aktivt val, hur jag lägger min vecka. Måndagar är det att starta upp veckan, planera. Torsdagar behöver jag ändå vara hemma för att ha energin till social fredag. Så det är lite så här att börja titta på: hur funkar min vecka? Hur kan jag justera så att det funkar bättre för mig? Det kan vara vissa dagar hemma, vissa på jobbet. Lägga in någon paus mellan möten. För det är också lätt att vi bara springer och springer och aldrig tar paus. [otydligt] som får rucka på den. Och nu säger jag att det är min intention. Sen är det också okej att rucka på det ibland. Det är inte så att jag misslyckas för att det inte funkar varje dag. Vi människor behöver också flexibilitet i den planering vi har. Vi kan ha en intention. Det är bättre att prata om intention än att det måste vara på ett visst sätt. Så att det också ger en tillåtelse: idag funkar det inte, idag orkar jag inte. Och det är också okej. Nu känner jag att jag pratar mycket här.

Christian: Men det är okej. När du då har en mindre bra dag? Jag brukar kalla dem demoner här uppe. Och eftersom jag är gamer så gör jag ju quests, liksom, för att döda demoner. För att levla.

Viktor: I livet eller i datorspelet?

Christian: I livet. Ja. Men jag drar alltid parallellen till det, för jag tror att många kan connecta med det. För det finns många gamers där ute, framför allt ungdomar också. Och då jobbar jag på mitt sätt för att battla dem, demonerna. Hur jobbar du själv med dem, när det är, du vet, fan, [otydligt]. De här obra tankarna, liksom. Och när du kanske inte har levererat på din struktur.

Therese: Jag tänker så här: vi människor har ju allting inom oss. Vi har alla sidor av vad det är att vara människa. Jag tycker inte om att säga negativt, men vi har skuggsidor, vi har egoism, vi har ondska. Allt det där finns inom oss. Det är ingenting som vi bara kan plocka bort. Det är en del av vår mänsklighet. Och jag tror att det handlar väldigt mycket om acceptans, att börja acceptera att de delarna finns i mig. Jag kan inte bara plocka bort dem, för då plockar jag bort en del av min mänsklighet. Utan börja acceptera att de också finns med. Jag tror mycket på att när du försöker skjuta bort någonting så blir det bara starkare. Då kommer det ännu starkare emot dig. Så i stället öppna upp och säga att det är faktiskt okej. Det är okej att vara människa. Det är okej att ha de här tankarna. Jag har läst in mig mycket på mindfulness och jobbar mycket med det själv. Att gå in i närvaro och observation. Alltså bara observera: nu har jag den här tanken, nu kom den här delen av mig, och det är okej. Det är ingenting som jag kan plocka bort ur mig själv. Utan mer titta på: okej, nu hör jag dig. Det här är en del av mig. Den får också ta sin plats. Den är där av en anledning. Vi ser mycket att människor skapar mönster av olika anledningar. Det finns en orsak till att vi har vissa tankemönster och beteendemönster. Och någon gång i tiden så har det varit där av en god intention. Också förstå att allt vi har inom oss finns av en anledning. Lite kärleksfull mot sig själv: nu kom den här tanken, det är okej.

Christian: Men om allting känns hopplöst då? När du gör det här, då kan det vara väldigt svårt att känna kärlek till sig själv.

Therese: Absolut. Jag kan också vara där. Jag hamnar i depressiva tankar, och [otydligt] det jag tror som hjälper mig väldigt mycket: att det är okej att vara där också. Jag behöver inte fly från den här jobbigheten. Jag kan sitta med den. För när vi återigen försöker trycka bort något, nu mår jag dåligt, nu måste jag fixa mig, då får du inte möjligheten att släppa taget om det, utan då stannar det kvar. Att tillåta sig själv att må dåligt. Jag tror att vi har fått för oss att det är fel att må dåligt, att det är fel att vara ledsen. Det är en del av oss. När vi tillåter det att få vara, och inte försöker fly... Mitt liv har ju varit mycket att fly från det jobbiga. Det var mycket lättare att göra något annat då. Att lära sig kanske att sitta med det. Det är okej. Jag kommer inte dö för att jag mår dåligt. Utan när jag tillåter det att få vara så går det lättare över. Det är som att jag får flyta igenom.

Viktor: Det är ju intressant. Så det är några funderingar här medan du sitter och pratar. Hur är man som person? Är det fight, flight eller fly? Är mindfulness samma sak som meditation, eller är det någon del man kan tappa in i? Och så lite egen självreflektion här då. Jag är ju en obotlig optimist och har haft... Jag är ju mer bara fight. Jag bara anfaller, jag bara kör. Jag tappar inte in i det så mycket som person, men jag kan nästan disconnecta mig lite när det blir jobbigt: nu löser vi detta. Den stilen. Vad tänker du om de tre spåren?

Talare 1: Vad var din fråga? Du har många frågor samtidigt.

Viktor: Det kanske blir en personlig psykologtimme här. Vad finns det för verktyg för olika typer av personer? Om du har en som är mer: jag flyr det här. Någon annan som är mer: attackera det här. Någon tredje som är mer kontemplativ eller funderande, ältande kanske. Vi behöver ju alla ta oss vidare, på vår quest eller i livet. Vad har ni för nycklar där? För jag är hela tiden så här: ja okej, jag fattar, jag hör. Och vad gör vi då? Vad är verktyget, liksom?

Therese: Och det är ju lite det här som jag sa innan, att jag tror inte att det finns något som funkar för alla. Utan återigen, jag tror att vi behöver börja med att förstå oss själva lite bättre. Och det kan vi bara göra om vi stannar upp lite grann. Att stanna upp en liten, liten stund någon gång under dagen. Vi behöver inte mycket, fem minuter kan räcka. Att bara: okej, men vad händer i mig? Det kan vara något att börja med, och det kan vara ett träningspass. Alla hittar sin plats eller stund där man på något sätt försöker reflektera lite kring vad det är i mig som händer just nu. Sen tekniken: om du tittar på mindfulness så är det ju bara att göra lite kroppsskanning. Känn fötterna mot golvet. Om du har en tankeloop till exempel och har svårt att bryta den, så gör någonting med kroppen. Känn dina händer, känn dina fötter, känn ditt andetag. Vi pratar mycket om andning. Det är ett fantastiskt verktyg för att komma in i kroppen. För det som händer när du fokuserar på din kropp är att du blir närvarande här och nu. För kroppen är alltid i huvudet. Och då bryter du tankemönster. Så det kan vara ett sätt, i en stund när det är mycket som händer och tankarna snurrar: visst ja, jag ska känna mina fötter mot golvet. Kanske en liten teknik?

Viktor: Ja, men det låter rimligt. En annan kollade på en podd med Andrew Huberman, vad man nu kan tycka om honom. Han hade just mikropauser och andning, lite dubbel andning som han tipsade om, och sen andas ut. Det är någonting som ställer om kroppen och hormoner och kortisolnivåer och allt möjligt, vad det nu var, jag fattar inte riktigt allt. Det går ju lite på temat, att de här mikropauserna som du säger kan vara bra, att bara tänka lite. Eller när jag kör min enhjuling på vägen hem efter jobbet. Där kan jag inte sitta och pilla med telefonen som jag kan göra på bussen. Jag kan inte [otydligt]. Och jag får känna vinden och fötterna. Det är också en liten grej som är väldigt bra, tycker jag.

Therese: Det låter ju jätte... Enhjuling, du kör enhjuling här?

Viktor: [otydligt] enhjuling.

Christian: Jag har några verktyg som jag jobbar med. Sedan flera år tillbaka har jag bytt ord, jag har bytt ut ord. Ord, jag blir starka. Och ni som har träffat mig, ni vet ju: "Hallå [otydligt], det är mycket som är bra, eller?" säger de flesta numera, de som har träffat mig ganska många gånger. Det är ju en av mina grejer. "Gör en bra dag" [otydligt]. Som jag tyckte också connectade med mig, apropå att bygga sitt eget game då, eller sin egen karaktär, i ett spel eller i livet. För jag bygger ju mig. Jag bygger min main character. Ni bygger era main characters. Jag plockar godbitar, så jag gör väldigt mycket med ordspråk och så vidare, och jag implementerar dem faktiskt i mitt sätt att prata och jobba. Så jag jobbar hela tiden med det själv, och då får jag bort mycket av det gamla jaget. Det hjälper mig mycket. Men det som hjälper mig mest just exakt nu, för man får in nya insikter och så vidare, det är mycket som är bra, den är fantastiskt bra, det är den som kom till mig nyligen, bara för några månader sedan, och som jag verkligen connectar med. Jag har sett live hur stark den är. Det är bara en sån här story: Don't quit today, quit tomorrow. Sen finns det lite mer, man kan spöa ut den ganska mycket mer. Men jag ska säga så här: jag gjorde ju ett backyard ultralopp förra året. Det är ju 24 timmars löpning, on the hour, every hour. Då har vi Lennart med oss, en fantastisk människa, apropå härliga människor. Aldrig träffat honom innan. Lennart är helt bara: nej, nu är det ingen kul vänja. Apropå kul: nu är det ingen kul. Jag är nöjd. När han kommer in till campet. Och det är 15 timmar in, liksom. Då säger min kompis [namn otydligt], en fantastisk människa, apropå hundra gubbar då, de som verkligen är era hundra gubbar eller hundra gummor. Så säger han så här: vad sa du, Lennart? Nej, nej, men det är inte kul, jag är nöjd, säger [otydligt]. Vet du vad, Lennart, du går ut och kör nästa varv, och så är det bra. Okej då. Ut på sextonde varvet, och han och jag [otydligt] 24 tillsammans. Genom att han inte klappade ut eller slutade där och då. Bara ett varv till. Den är väldigt stark faktiskt, när det är riktigt [otydligt] tankar i mitt huvud. Så den är väldigt bra, för mig.

Viktor: Vilka ord har du vävt in i [otydligt]?

Christian: Allt innan "men" är skitsnack. Det var ju faktiskt Game of Thrones också, en härlig scen därifrån som de använde sig av. Jag har jobbat med den sedan 2009.

Viktor: Everything before "but" is horseshit.

Christian: Jag blev så glad när jag såg den, jag tog ett kort direkt på den och bara: oh my god! Den har jag kört sedan 2009. Den är helt fantastisk. Ordet "inte" försöker jag jobba bort. Men, som jag sa, alla som pratar idag, inte alla, men säg 90 procent av svenska folket, [otydligt], säger så här: ja, men det är sjukt bra. Men vänta nu, vad är det som är sjukt bra? För mig är allting som är sjukt, det är sjukt, alltså. Så allt annat är för mig friskt. Det är också en grej sedan 2014.

Viktor: Men det är ju någonting som jag säger, till exempel nu, alltså den här veckan i AI-världen har ju varit ganska pivotal när det kommer till släppet av ChatGPT Astra, som är en step change uppåt i kapabiliteter för de som har testat och jobbat med det och byggt lite mer spännande saker. Det är så här: oh my god, liksom. Och sammanfattningen av de här sakerna blir för mig så här: det här är fan sjukt, Viktor. Jag vet inte vad jag ska säga.

Christian: Det är helt fantastiskt. Det är helt grymt. Fan vad friskt det här är. Så jobbar jag i alla fall, och jag har gjort det länge. Det är tips som har funkat för mig. Jag säger inte att det funkar för alla. Vi bygger våra egna game. Jag gillar när du går in på AI-spåret igen, för vi hade ju faktiskt en jäkligt trevlig session i onsdags. Idag är det fredag, då vi som ni vet spelar in det vanliga avsnittet. Vi hade en jäkligt trevlig AI-träff i onsdags, som vi kommer att ha varannan vecka, har vi sagt i alla fall, här på hubben.

Viktor: Det ligger på hemsidan, det är bara att signa upp.

Christian: Precis, och idag släppte jag även ett litet Meta-klipp där vi satt och spelade in podden, och publiken satt här borta. [otydligt] Och den har jag även lagt ut på ai:gothenburgs Instagram. Jag tänker på det för att det är så kul att få dela med sig av de här sakerna, för den här fantastiska platsen som vi får vara med och skapa tillsammans med andra underbara och härliga människor. Det är ju det vi söker, eller hur?

Viktor: Vad är din roll här på ai:gothenburg som ambassadör, Therese?

Therese: Ja, som ambassadör. Men tanken var ju, när du nämnde så här... men det vill jag. Det är klart vi ska göra det. Och du sa: vad kan du göra, Therese? Kom med ett förslag. Ja, men impact lead. Vi tittar på utmaningar i samhället. Det kan vara utanförskap eller arbetslöshet eller mobbning, till exempel. Lyssna på de behov som finns där ute och sen titta: är det någonting som vi tillsammans på hubben, med all den kunskap vi har kring AI och lösningar, kan skapa för att lösa de här problemen? Det är någon form av process för att skapa en lösning som faktiskt har en stor... Den ultimata visionen är att bygga ett bättre samhälle. Så hur kan vi göra det på ett bra sätt? Hur kan vi använda AI-kraften till det här goda?

Viktor: Det finns ju verkligen de här värderingarna i grund och botten, framför allt i Builders Community-delarna. Vad gör vi för utanförskapet? Vad gör vi för utbildningssektorn? Vad gör vi för offentlig sektor? Kan vi vända de här tokensen till att rädda liv? Det är ju ganska häftigt. Hur kan vi använda de här... [ohörbart] Man kan inte som politiker argumentera: jag är för AI, jag är mot AI. Man kan argumentera: jag är för integration eller mot integration. Så därför finns det inget att prata om där, eller inget intresse av att ta upp det. Eller så är det som vi pratade om lite sist, att många gemene man är rädda för AI: kommer det ta mitt jobb? Jag kan inte. Vi vill ju någonstans bara lyfta: kom och lär dig, hjälp till, det går faktiskt att göra någonting åt detta när vi [otydligt]. Och vi kan dessutom hjälpa politiker och tjänstemän att förstå: ja, men på det här sättet kan Thereses engagemang här i Göteborg hjälpa utanförskapet som vi har här på Hisingen, kanske. Eller, det finns flera exempel, så jag vill lyfta in mer av den varan, för att visa vad vårt community faktiskt kan göra. Då kan vi göra skillnad på riktigt, liksom.

Therese: Och sen är det också bara att tillägga att nu sitter det nästan 40 bolag här, som gör fantastiska grejer allihop. Och när vi börjar titta på hur vi kan samarbeta, att vi har lösningar som faller in i varandra, så börjar man titta mer på helheten, i stället för att vi skapar separata lösningar. Samhället har sett ut så hittills, och ser ut så nu, att man har lösningar som man får plocka in människor i. Och i stället börja titta på: om vi följer människan och hennes resa genom livet? Där man skaffar en datingapp som faktiskt matchar dig med den perfekta partnern direkt. Då kan du släppa den appen, men då går vi in i bröllops... Funktionen är att man tittar mer på hur vi skapar en helhet, hur vi integrerar lösningar så att de faktiskt servar människan på bästa sätt. Så att man inte går in med att nu ska vi sälja en produkt, och nu ska du fasen köpa den, och sen är du fast med den. Utan att vi börjar titta på ett samarbete. Det blir en helt annan helhetssyn, att göra bra saker tillsammans.

Viktor: Jag tror att det här kopplar ihop också med någon typ av massive transformative purpose, för dig som individ, för ditt bolag. Vad är det du faktiskt hjälper till med? Det är inte en feature, det är inte en produkt, utan vad är det för problem du löser? Varför gör du det? Varför går du till jobbet? Varför går du upp på morgonen? Koppla, slå an den biten. Det vill jag också cementera in i det vi gör här på ai:gothenburg och allting runt omkring. Vad är vårt syfte? Vad är ditt syfte? Hur kan vi hjälpa dig att hitta det, eller komma i kontakt med andra människor som har samma syfte? För alla kan ju ha olika delar sådär. Men någon typ av gemensam grundvärdering.

Therese: Och titta på, nu ska jag släppa det, men just att titta på: vad är det? Jag tänker mycket så, nu bygger jag upp AI-hjälperledare med deras AI-uppsättning, eller arbetsmiljö kan man säga. Men det som sker då är att vi måste börja titta på människan först. Och det är samma sak, människa eller organisation eller samhälle: vad är behovet på riktigt? Sen: vilken struktur kan vi börja bygga upp, eller vilka processer, för att stötta att vi gör de här sakerna som vi ska göra? Att vi gör rätt saker och inte fel saker. Och sista steget är att titta på vilka verktyg vi kan använda. För det är lätt att säga att AI kan lösa allt. Det kan ju bli [otydligt], men det ska inte lösa allting. Lägger du AI på dåliga processer, då gör vi dåliga processer mycket snabbare. Så vi behöver bara titta på vad det är vi faktiskt ska göra, så att vi gör rätt saker. Annars är det lätt att springa iväg på saker som man kanske inte... Finns det ett behov? Gör vi rätt saker?

Viktor: Här öppnar du dörren till en uppföljning, känner jag. En cliffhanger. Här kan vi gräva ner mycket, liksom.

Christian: Framför allt kan man bara dra tillbaka till där vi började, med den här strukturen i sin kalender till exempel. Det är samma sak som du nämner här. Vi behöver göra samma sak här. Vi är människor, liksom.

Viktor: Men ska vi wrappa ihop lite här då?

Christian: Jag får säga en grej bara. Tillbaka till människor och tillbaka till det vi snackade om förut, om att jajamän, klart du ska vara med, eller hur? Det jag går igång på hos er, det är att ni walk the talk. Och det uppskattar jag.

Viktor: Tack så mycket, Christian. Och detsamma. Du kör dina... Jag har bara sett dig i tio av tio än så länge.

Christian: Jag försöker...

Viktor: Det var det för idag. Det är så här vi är och ser ut för tillfället, helt enkelt. Men kul, tack så mycket Therese, och vi syns på Builders sen.

Christian: Vi ses ju mer framåt i podden. Vi ska ju ha ett segment om människan i den här AI-podcasten, som är väldigt, väldigt viktigt. Vi har ju nämnt det tidigare: ju mer AI det blir, desto viktigare blir detta.

Viktor: Mer av allt, helt enkelt.